Jag skulle plugga, det sa jag många gånger. Jag kom hem tidigt, men inte har jag öppnat, inte har jag pluggat. Inte rört en bok.
Mitt huvud är tomt, mitt hjärta är fullt.
Men det finns ingen inspiration.
Skulle gjort pepparkaksdeg, men nu är det försent.
Matte e hänger över mig som en tjock, fuktig duk.
Kan inte andas.
Kan inte tänka.
Det finns ingen inspiration.

Jag kände för en tredje lista, som ett litet svar på denna. Enjoy!

5 saker som är dåligt med att bo på landet:

1. Avstånd. Så fort man vill någonstans, är det himla långt dit. Handla, träffa folk, gå i skolan. Det finns inget, inget, som är nära. I min lilla by har vi inte ens en kyrka.

2. Kollektivtrafik. Eller snarare avsaknaden av den. Närmaste busshållplats finns ca 1,5 km härifrån, och där går det en sådär 5 bussar om dagen, som går antingen till en litet samhälle, eller ett annat. Och väl där, kommer man knappt någonstans heller.

3. Väntan. Bor man på landet får man lära sig att vänta. Mycket. Särskilt när det gäller skolan, man får vänta på bussen på morgonen, och sen på eftermiddagen, eftersom det aldrig går några bussar som stämmer, och eftersom de aldrig kommer i tid. Och sen sitter man där på bussen, och väntar och väntar på att komma fram. Ni från "stan", ni vet inte hur bra ni har det.

4. Vår och Höst. Tidpunkter för spridning av gödsel. Behöver jag säga mer?

5. Mörker. Natt. Det är redan så mörkt att man blir helt förvirrad på vilken tid det är på dagen. Och mörker är deprimerande och hemskt, och gör att man orkar inte upp på morgonen. man vet aldrig vad som kan gömma sig i mörkret i natten.
Mörker är sannerligen mångsidigt, men just nu är det mest hemskt.

Så här kommer den:

5 saker som är bra med att bo på landet.

1. Tystnad. Man kanske inte tänkter på det så mycket i vanliga fall, men det är faktiskt ganska så sjukt vad tyst det kan vara här. Och det är ju ganska så nice, särskilt när man ska plugga och sova. Ellar bara existera, då kan det vara bra med tystnad också.

2. Skog och Åkrar . Den ligger nära, är stor och gratis och full med trevliga saker. Man kan springa i den om man vill (och orkar), och ta en gran när det är jul. Och plocka bär och sånt. och åkrarna är perfekta för trevliga, spontana picknickar.

3. Fula kläder. Det finns ingen som tittar snett på landet. Inte mitt land i alla fall. Vill jag ha orangea frottéshorts och gröna gummistövlar har jag det. That's it. Ganska awesome.

4. Glesbeboddhet. Det faktum att vi inte har någon gardin i badrummet, men ändå inte behöver oroa oss för att folk ska stå och glo på oss. Det bor nämligen ingen på den sidan av huset. Och sen är det ju trevligt att kolla ut på natur och grejer när man står och borstar tänderna.

5. Mörker. Härligt. Man tänker så bra i mörker, och ser stjärnorna och så. Det är ju ganska fint att gå hem i mörkret klockan halv 3 på morgonen, och vara ensam i hela världen fast man inte är det.


Vad säger ni, är listor bra? eller är det ett fjanteri som jag absolut ska sluta med omedelbums?

Jag kände för en lista, så här kommer en.

5 Konstiga saker jag äger:

1. Ett styck tantnattlinne. Tänk er vitt, knälångt, bomull, prytt med fluffiga blåa blommor och klappar vid halsen. Liten pluffärm, och korta ärmar. Present av mormor, och jag hade inte hjärta att säga att jag nog gärna hade bytt det till något annat. Används endast i yttersta nödfall.

2. Deodorant-pulver. Precis som det låter, deodorant i ett slags pulver. Köpte det från LUSH i någon period av vansinne, förmodligen. Har för mig det marknadsfördes med att "man kunde ha det i solsken". Ehm, ja, jag är ganska lättlurad. Om det funkar? Självklart inte.

3. En 30 cm hög trädocka med "leder". Sitter fast på en metallpinne, och ska kunna böjas i olika positioner för att underlätta då man ritar kroppar. Önskade mig i julklapp för några år sedan, fick, använde kanske 3 gånger och sen dess har den stått och sett dum ut på en av mina hyllor.

4. Ett ihopfällbart glas i röd och genomskinlig plast. Ser ut som en puck hopfälld. Lite rolig, men fortfarande konstig. Har dock inte försökt dricka ur det. har starka misstankar om att drycken kommer rinna ur...

5. Två sjukt tjocka pocketböcker av David&Leigh Eddings. Riktigt seriös NÖRDfantasy. Alltså verkligen, verkligen inte min stil. Ändå har jag två stycken, till på köpet i serie. Enda möjliga gången jag skulle läsa dem: Om jorden gått under och de var de enda som fanns kvar. Och det är fortfarande tveksamt.

Har den senaste tiden sett alldeles för många filmer med skumma slut.
Varför ska man alltid behöva tänka så himla mycket? kan man inte bara få veta hur allting är?

Nu har ju hittat en till. Suck.
Är jag magnetisk? Eller är det helt enkelt min lott i livet?
Hoppas inte det.
Jag orkar faktiskt inte med fler Stalkers och Lameasses.
Har fått en rejäl överdos.


If love is just a game
Then how come it's no fun?
If love is just a game
How come I've never won?
I guess maybe it's possible I might be playing it wrong
And that's why every time I roll the dice
I always come undone

Broder: "Man är kär först, och sen blir man förälskad!"

Hmm, bara jag som tycker att han fått detdär lite om bakfoten?

Sitter och slöar på Fysiken, och Andréa sitter och borstar ner sudd på mina skor.
Lisa: "Men sluta borsta smöl på mina skor!"
Andréa: "Smöl?!"

Justdet, smöl. Ett ypperligt ord, skulle jag vilja säga, som helt klart beskriver vad det är. Smulor, sudd och allmänt småsmuts helt enkelt. Smöl.
Dock verkar det som om det bara är jag som känner till att smöl betyder just smöl.
Okejdå, jag och Jenny, och förmodligen hela hennes familj.
Men ni andra då? Har ni levt hela ert liv utan denna vetskap?
Detta är jag nyfiken på att veta, så var vänlig och kommentera om du bekantat dig med ordet smöl innan, eller om detta, precis som för Andréas del, var din första upplevelse av detta magnifika ord.

My textaphrenia has gotten worse

På natten ska man cykla utan lampa,
Allt känns så mycket mera då.
Älvor på ängen,
månljus mellan träden,
och ljud av viskningar i vinden.

Ni vet, när ett förhållande bryts upp kommer nästan alltid frågan "Vi kan väl vara vänner?" upp.
Utan att överdriva är det nog 4 av 5 förhållanden som slutar med den frågan.
Självklart garanterar den frågan inte att man fortsätter att vara vänner efteråt. Förmodligen dödar den nog snarare alla chanser att faktiskt fortsätta vara vänner av något slag. Det blir så definitivt liksom.
Men ändå, man har ändå sagt det, vi fortsätter vara vänner. Man vill inte vara ovänner, man vill hålla det neutralt. Vi är inte tillsammans, men vi kan minsann vara pfofessionella mot varandra, etc, etc.

Så, rätta mig om jag har fel, men är det inte jävligt patetiskt att ta bort ett ex som vän på facebook då?

The awkward moment när ett ex skriver grattis tll dig på Facebook.
The even more awkward moment när ett annat ex skriver grattis direkt efter det första.

Det är så synd att du är så söt...

Var det för att komma närmare mig?

Imorgon konfirmerar min bror sig. Och imorgon ska jorden gå under. Kul krock.
Men det känns ju i alla fall bra att ha gått i kyrkan sista dagen innan jordens undergång, och går den under kommer jag vara klädd i en av mina finaste klänningar. I alla fall. Soft.

Ha en trevlig dag, det är ju trots allt inte förrän vid 18.00 ungefär som detta ska inträffa.

Haha, snacka om bullshit.
Ha de!

Alltså idag kom jag på en grej som jag verkligen stör mig på, eller snarare blir riktigt sur på. I denna facebooks värld får man lätt reda på vad folk har för status, alltså om de befinner sig i ett förhållande eller inte. Ellar ja, för vissa tar det ju en tid innan det står på facebook att det är dem, men när folk ändrar från 'förhållande' till 'singel' kan man inte undgå att missa det. Det blir offentligt för alla 'vänner', och fritt fram för alla som känner sig manade att kommentera. Och visst, vill man visa sitt stöd där, så varsågod. Alla vet ju ändå att de som verklgen bryr sig ringer, skriver ett sms eller i alla fall ett privat meddelande i någon form.
Så, till det riktigt irriterande, de flesta som ändrar status på detta sättet är mycket medvetna om att detta är tråkigt, kanske är de helt upprivna och jätteledsna, eller i alla fall nedstämda. Och självklart är de plågsamt medvetna om hur söta de var tillsammans. Eller hur de trodde att de var dem för alltid, eller hur bra de passade i personligheten, eller... Men sånt skriver folk, och jag förstår det verkligen inte. Det är det sista man behöver höra, så sluta upp med att skriva det! De som skriver sådant gör det hela bara ännu värre.

Jag vet att du skulle ha gillat, det i det förflutna.
Jag kommer ihåg att du inte gillade, då jag var nutiden.
Jag ser att du gillar nu, i framtiden.

Det känns ganska bra, för jag läser, kan se, att allt det där jag antagit, faktiskt var så.
Hon såg i alla fall tråkig ut.
Och brodern intygade detsamma.
Det räcker för mig.

Polkagrisstänger, godishalsband och jordgubbssnören.
Vi räknar inte riktigt alltid matte på våra mattelektioner. Idag stakade vi ut en pojkes framtid istället.
Nu behöver inte han räkna någon matte mer.