Jag kom fram till en grej idag. Det suger hårt att fylla år på sommaren.
1. Eftersom det inte är någon skola, är det ingen förutom familjen som kommer ihåg en, om ens det.
2. Ingen sjunger för en. Jag är så fruktansvärt trött på folk som fyller år, och kommer med ett: "nä, jag vill inte att ni ska sjunga för mig, det är så jobbigt...". jag hade blivit skitglad om hela klassen ställde sig upp och sjöng för MIG. För det har aldrig hänt. Och kommer inte göra det heller.
3. Nya traditionen i klassen: Kladdkaka till den flicka som tagit körkort. Men jag fyller år på sommaren, och kommer förmodligen ta mitt körkort då med. Vilket medför ingen kladdkaka till mig.
4. Man kan inte bara plötsligt bli överfallen av någon entusiastisk kompis som flyger på en i korridoren och säger grattis. För man är inte i närheten av någon korridor, och inte av något folk heller.
5. Man kanske vill fira. men på sommaren är det nästan omöjligt att dra ihop lite folk, för alla har annat för sig. Inte för att jag känner så mycket folk, men ändå. De få jag känner är borta de med.
Det suger att fylla år på sommaren. Man blir helt enkelt bortglömd. Och det finns få saker som gör mig så ledsen som att bli bortglömd.

Du gör mig förvirradförvirradförvirradförvirradförvirradförvirradförvirradförvirrad.
Förvirrad.
och jag vill inte bli förvirrad av dig.
Vill inte!

Jag behöver dig.
Mycket mer än du behöver mig.
jag vet, jag vet, du skulle klara dig
så fruktansvärt bra
utan mig.
Men jag väljer att bortse från det,
för jag behöver dig
jag gör det.
Det finns inget som kan ändra på det.

Det mest minnesvärda med årets melodifestival måste väl vara Dannys felaktiga uttalanade:
"Jadu, jag kilar stadigt!"
För er som inte vet betyder "kila stadigt" med någon att man är tillsammans alternativt förlovad med någon.
Bara jag som tycker det är ett konstigt svar på frågan "hur är det med dig?" mitt i melodifestivalen?
Nästan lika irriterande som när någon wannabe författare hade fått för sig att ordet portkona betyder samma som hora. Det kan ju bara inte bli mer fel. Ellr mer irriterande. Klarar man inte av att använda språket kan man lika gärna lägga ner det helt och hållet. Särskilt som boken verkligen sög.

Jag är fruktansvärt saknig idag. Och de e inge kul!

15 kr. 3 minuter. Man hinner inte mycket, men det gör ingenting. Din röst är min väg, dina ord min bro. För jag tycker om, och jag saknar. Nu.

Det måste vara ödet.
Ett tecken.
Vad finns det för chans?
Det borde inte vara någon chans alls..

Men vad gör man med ett tecken,
hur svarar man på ödet?
För svara, det måste jag.
Det finns inget som heter slump.

Eller har jag hamnat i en film?

Broder: "jag längtar till matten i gymnasiet. Då knappar man ju bara lite på räknaren så har man svaret, och behöver inte tänka alls!!"
Ehe...?

och för er som undrar: Nej, han ska inte gå Natur...

Ibland är jag bara så otroligt bra på att säga rätt saker vid rätt tidpunkter. Och väldans bra på att hålla inne saker man kanske inte borde ha sagt...

För tillfället läser vi om Freuds drömtydning på psykologin. För er som inte vet går den mest ut på sex, sex och åter sex. Exempel: Alla raka, spetsiga föremål (som träd, ljus, pennor, stolsben, etc...) symboliserar det manliga könet, och alla runda, ihåliga föremål (som lådor, rör, bollar, etc..) symboliserar det kvinnliga könet. Helt logiskt, eller hur?
Vi fick tolka bilder på Freuds sätt, vi kom fram till att sjömän vill ligga med fiskar. eller något sånt där. Väldigt weirda tolkningar blev det, men ska det vara på freuds sätt så ska det.
Ska kanske tilläggas att Freud snortade kokain nästan hela sitt liv.

I alla fall, sen läste vi om freudianska felsägningar, som är på ett ungefär när man råkar säga fel (typ byter ut ord). Enligt freud så är det inte felsägningar, utan det är något från det undermedvena som bubblar upp. typ.

Exempel: "Jag har lite kryptonit i fittan...Fickan!"
Mitt intelligenta svar: "Men tänk om stålmannen är våldtäcktsman då?"

Philip kom sedan med en alldeles egen felsägning:
"Visst blir man väl lite upphetsad av alla stolsben i oasen?"

Jaså, och vad har du i ditt undermedvetna egentligen?



Fred & Kärlek

. . .

Ja, eftersom ingen verkar ha fattat mitt förra inlägg, (det ska medges, det är inte särskilt lättfattat) kommer här en förklaring:

Allt handlar om ett par byxor. Men inte vilka byxor som hellst! Utan ett par vrålcoola, vita "30-tals-gangster" byxor med hög midja. Och hängslen. Ett par byxor min moder hade då hon var 20, och som jag norpade ur hennes garderob. Kanske låter lite fjantingt, och vet inte riktigt om det är en fråga om mod egentligen, men det tog mig ett bra tag innan jag vågade ha dem i skolan. Till en knallröd krås-blus. (därav polkagris-rubriken).
Blickar fick jag, både gillande och ogillande.
Men who the fuck cares?

I go my own way!


Fred & Kärlek

Vet ni vad? imorgon ska jag vara modig tänkte jag. Broder har redan sagt att jag är knasig, men jag strunar i det (säger vi..). Antingen blir det bra, eller så blir det dåligt, eller så är det tomatsoppa till lunch och allt slutar i katastrof...


Fred & Kärlek

Regnet fullkomligen häller ner. Regnkläder har man skyndsamt dragit på sig efter en snabb dusch, halvfuktig under ett rangligt parraply. Dragit ihop det otvättade men genomblöta håret i en slarvig och stram knut. Väntar på bussen som aldrig tycks komma i regnet som fortsätter hälla ner. känner sig alltigenom sunk, och massaa trött. Åker buss, med 50 andra blöta orienterare, rutorna immar igen. Så går man av bussen, och möter en söt pojkes blick. En pojke, som aldrig jag träffat förr, men som så fort han möter min blick skiner upp i ett uppskattande leende. Och där stod jag och kände mig jätteäcklig.
men ett stort leende från en okänd pojke, gjorde att jag kände mig snygg. ändå.
det var en vacker känsla.



fred & kärlek

hey

jag har kommit på att jag mest bara har damp när jag skriver inlägg. Vilket gör att ingen normal människa förstår dem (har jag fått höra). men vet ni vad? Jag struntar i det. Jag tänker dampa så mycket jag  bara kan ^^ Någon gång kanske jag blir normal. och då måste jag ju ha dampat av mig tills dess..

och förresten, mitt fantastiska prickiga tyg från malmö börar så sakterliga bli en klänning! 50-tal, såklart!

Jag saknar min tremänningssyssling, massa




Fred & Kärlek

Mota inte kor i shorts. Om det nu inte råkar vara så att du gillar känslan av flugor som spatserar runt på dina bara ben. Gillar du det är dagens tips istället: Mota kor i shorts!

Nu ska jag gå och drunkna i ett svenskatal som ska hållas på onsdag (då förövrigt tandställningen ska bort! Ihiiii!). Det är ju nedrigt att det ska vara 22 sekunder för långt! Tur att jag läser fort.

Och för er som fortfarande undrar varför snön är röd: För den är INTE blå. För att kärleken är så. Och jag är kär. Därför :)



fred & Kärlek!