Regnet fullkomligen häller ner. Regnkläder har man skyndsamt dragit på sig efter en snabb dusch, halvfuktig under ett rangligt parraply. Dragit ihop det otvättade men genomblöta håret i en slarvig och stram knut. Väntar på bussen som aldrig tycks komma i regnet som fortsätter hälla ner. känner sig alltigenom sunk, och massaa trött. Åker buss, med 50 andra blöta orienterare, rutorna immar igen. Så går man av bussen, och möter en söt pojkes blick. En pojke, som aldrig jag träffat förr, men som så fort han möter min blick skiner upp i ett uppskattande leende. Och där stod jag och kände mig jätteäcklig.
men ett stort leende från en okänd pojke, gjorde att jag kände mig snygg. ändå.
det var en vacker känsla.



fred & kärlek