Jag kom fram till en grej idag. Det suger hårt att fylla år på sommaren.
1. Eftersom det inte är någon skola, är det ingen förutom familjen som kommer ihåg en, om ens det.
2. Ingen sjunger för en. Jag är så fruktansvärt trött på folk som fyller år, och kommer med ett: "nä, jag vill inte att ni ska sjunga för mig, det är så jobbigt...". jag hade blivit skitglad om hela klassen ställde sig upp och sjöng för MIG. För det har aldrig hänt. Och kommer inte göra det heller.
3. Nya traditionen i klassen: Kladdkaka till den flicka som tagit körkort. Men jag fyller år på sommaren, och kommer förmodligen ta mitt körkort då med. Vilket medför ingen kladdkaka till mig.
4. Man kan inte bara plötsligt bli överfallen av någon entusiastisk kompis som flyger på en i korridoren och säger grattis. För man är inte i närheten av någon korridor, och inte av något folk heller.
5. Man kanske vill fira. men på sommaren är det nästan omöjligt att dra ihop lite folk, för alla har annat för sig. Inte för att jag känner så mycket folk, men ändå. De få jag känner är borta de med.
Det suger att fylla år på sommaren. Man blir helt enkelt bortglömd. Och det finns få saker som gör mig så ledsen som att bli bortglömd.