Har för andra gången i mitt liv skrivt på en namninsamling om, ja, 'frigivning' skulle man väl kanske kunna kalla det. Förra gången var på bokmässan, då en kille flög på mig och tyckte jag skulle skriva på om att en fånge i någonstans skulle bli frigiven.
"jaja, bara du slutar tjata" var min tanke då.
Men nu i efterhand känns det ganska bra. Jag vet inte om det gjorde någon skillnad, om de ens fick ihop tillräckligt med namn för att lämna in, men jag gjorde i alla fall något.
Idag skrev jag på om en protest för att en kille inte ska bli utvisad. Jag känner inte killen, men umständigheterna är inte kloka. Så jag skrev på. För om inte jag som kan, som har möjligheten att utttrycka mitt missnöje utan att bli förföljd eller något likande, skriver på, gör min röst hörd, vem ska då göra det?